Archive for november, 2009
Idag har varit en underbar dag! Jag ställde mig frågan ; Vad är egentligen viktigt? Egentligen är det väldigt få saker! Att leva i kärleksfulla relationer där man får växa som individ är väldigt viktigt. Att kunna älska och att vara älskad är viktigt! Att göra avslut med människor som aldrig egentligen brytt sig om en, men som alltid försökt vara dominerade i ditt liv - det är viktigt.
Jag förstår idag att man inte kan passa för alla oavsett om det är okända människor, vänner eller ens sin familj. Valet är att fortsätta leva i en lögn eller att förändra situationen. Du är värd att känna dig respekterad och ällskad för den du är och inte för det du gör för någon annan.
Catarina Jakobsson, pedagog och licensierad skrattpedagog!
Jag har turen att vara älskad för den jag är, både av min familj och av mina vänner! Jag har ett underbart jobb med fantastiska kollegor som alla har stöttat mig under den här tiden. Min familj visar mig respekt och finns alltid där för mig både i med och motgång. Har man vänner är man rik! Jag har vänner - underbara vänner som jag kan både skratta och gråta med. Har man kärleksfulla relationer - ja då är man rik! Odla kärleksfulla relationer och du behöver inga lottovinster.
I går - måndag! Jag åkte till jobbet, den första arbetsdagen cirka 8 veckor sen operationen. Jag var spänd för hur jag skulle klara av alla olika moment även om det bara rörde sig om två timmar så var det mycket. Mitt högra knä har gett upp coh jag får använda kryckan mer för att knät ska hålla än för höftens skull. Jag kom till jobbet och träffade alla, helt underbart att vara tillbaka men…. Det är stora ytor vi arbetar på, många korridorer som ska avverkas samt jag satt på samma stol över en timme. Jag kände mitt lår där protesen börjar, där kom smärtan först. Sen vandrade den vidare upp i ljumsken och ut i höften. Mest rädd blev jag då jag kände värk i ljumsken för där är det kritiska läget! På eftermiddagen var jag till min sjukgymnast som undersökte mitt knä. - Kan vara bara ren överansträngning med inflamerade senor osv., men det låter inne i knät så det kan även vara menisken eller att du har artros även i knäleden! Gissa om luften gick ur mig? JAg vet att om några år får jag ta även vänster höft men jag vet inte om jag klarar av fler leder? Micke sa att han skulle försöka hjälpa knät, så han tog en akupunkturnål och stack in den under knä, in mot benet sen sa han; - Nu kommer det att göra ont! Ja ja tänkte jag inte värre än vad det redan är! Aaaaj, det var en smärta jag aldrig känt. Han stack nålen upp och ner likt en symaskin mot benhinnan samtidigt som han pratade på. Han gav mig inte chansen att skrika elaka saker mot honom, när han var klar sa han att jag inte fick träna något resten av den dagen och att det ska visa sig om två dagar om det hjälpt!
Jag skrev ett mail till mina kollegor fyra i morse, då hade jag varit vaken två timmar redan! Jag fick meddela alla att jag måste ta ett steg tillbaka och lyssna till min kropp. Jag kommer att vara hemma tills svullnaden och smärtan gett sig. Jag har tid hos läkaren på måndag så vi får se vad som händer.Den smärta jag har i kroppen går inte att beskriva, det är inte bara min höft eller mitt knä utan alla mina leder vill ge upp. Som ung hade jag väldigt överrörliga leder vilket läkarna sa skulle resultera i smärta och stelhet när jag blev äldre! Jag har konstaterat - jag är äldre!
Ska jag nu ge upp? Ska jag ge efter för all negativitet som jag kan känna när jag gråter av smärta? Jag kan inte det! Jag tror på naturens attraktionslag - lika söker lika! Negativa tankar föder mer negativa tankar och då måste positiva tankar och handlingar dra till sig mer positiva händelser! Jag har en trasig kropp men jag har ett helt sinne, underbara barn, en man som är guld värd. Jag har vänner som bryr sig, som har stöttat mig hela tiden, jag har ett hem, ett arbete med fina kollegor. Jag har ett överflöd av kärlek och kärleksfulla relationer, samtidigt som jag lever i ett överflöd av materiella värden. Kan jag då klaga? Jag har ont, fruktansvärt ont! Det är ett helt företag att gå ut och gå den lilla rundan jag ska eller att köra mitt träningsprogram men jag vet att det blir bättre! Har jag misslyckats som positiv människa? Nej jag tycker inte det! Jag har fått en insikt och en förståelse att den operation jag gjort är större än jag själv förstått. Jag har fått insikt om att det kommer att ta tid och att jag inte är någon super kvinna med magiska krafter. Jag är en helt vanlig människa med känslor och tankar precis som du men jag kanske är lite annorlunda. Varför? Jag vägrar tänka negativt!
Vilken tur att det finns vissa saker vi inte rår över! Du vet, om du klär dig dåligt och någon gnäller och om du bryr dig, kan du alltid byta stil! Smakar maten inte bra kan du alltid gnälla på kocken och få en ny rätt. För det verkar vara så att vi människor är väldigt bra på att gnälla. Själv har jag bytt höften och kan gnälla väldigt hur besvärligt det är, nu har knät börja ge vika efter felbelastning osv. Men det finns en sak som vi alla människor alltid är oense om, vi kan gnälla tills dödsdagar men vi kan ändå aldrig påverka den och det är vädret! Idag har det snöat och visst är det härligt när det blir ljusare mot all den mörka rymnd men ändå kallt och blött. Barn är lyckliga, föräldrar som får in våta barn mindre lyckliga. Gnälla gör vi vilket som!
I går skulle min mamma till doktorn, min mamma är 72 år alltså inget märkvärdigt i sig. Hon har 14 mil till sin läkare och skulle kolla upp sitt hjärta. Hon är opererad för kärlkramp och har dessutom 15 knäoperationer bakom sig på grund av en bilolycka. Min mamma gnäller aldrig! Jo, självklart på vädret, knasiga grannar, tokiga politiker och orättvisor. Där är hon som alla andra men aldrig jag hört henne klaga över sin värkande kropp. Jag skickade ett sms igår morse att hon skulle köra försiktigt och fitt ett kort sms tillbaka! Jag ringde på kvällen och hon svarade och jag hörde något var fel! Hon hade med 39,4 graders feber farit dessa 14 mil till läkaren. Hon hade enorma smärtor i nedre ryggen och magen vilket visade sig vara en långt gå¨ngen urinvägsinfektion. Vi var hos henne i helgen och inte ett ord hon sa om smärta! Hon har oljud i ena lungan vilket skrämmer mig men hon tar det med ro. En vän till oss båda fick cancer i halsen och har kämpat hårt med den, hon har efter strålningsbehandlingar klarat sig bra. En underbar kvinna och vän. Aldrig du hör henne gnälla eller säga något elakt. Hur kommer det sig att vissa människor som egentligen inte har någonting att gnälla över är de vi hör mest och högst medan de som har anledning till att beklaga sig aldrig säger ett ord om sin smärta eller sitt öde. Vi glömmer så lätt de små glädjestunder vi har varje dag. Att kliva ur sängen, att ha en säng att kliva ur men det tar vi förgivet. Se dig om i ditt hem, se på det du har så inser du att det finns glädjeämnen i ditt liv. Visst kan det kännas tungt och besvärligt men ibland gnäller vi för mycket i vårt samhälle. Mina tankar går till alla dem som kämpar och ändå har råd och tid med ett leende och ett snällt ord till andra. Dessa är mina hjältar och hjältinnor!
Tänk dig att du är på en fest, du ska till och hämta dig lite mat när en helt främmande person kommer fram till dig. Han räcker dig sina bilnycklar och säger: Gå och parkera min bil, sen så går han och tar sig en drink! Du skulle säkert ropa efter honom och gå fram till honom och säga: Jag arbetar inte här! Du skulle säkert bli arg! Han känner inte dig, du känner inte honom. Du vet inte vilken bil han kör, han vet inte om du har körkort. Vilken soppa! Men tänk att den här händelsen sker säkert dagligen! Din partner är deppig, kanske arg över något men han/hon säger inget men önskar få lite tröst av dig. Samtidigt är du själv på ett strålande humör efter att ha gjort ett bra jobb och fått beröm av chefen. Du kommer hem och sätter på ljudanläggningen - högt! Din partner tittar på dig och säger något nedlåtande om ditt utseende! Självklart blir du sårad och vill ge tillbaka och vipps så har ni en tråkig situation. Allt Han/hon hade behövt gjort har varit att berätta för dig vad som hänt istället för att ta förgivet att du ska veta vad din partner behöver. Ofta är det så våra bråk med våra nära och kära sker, vi tar för givet att andra ska veta och andra tar förgivet att vi ska veta. Ta aldrig något för givet! Våga ställa frågor, våga säga vad du egentligen vill! Kommunicera med andra så tydligt du kan, på så vis undviker du missförstånd, upprördhet och bråk.
Tala om för dem du älskar att du gör det! Vi vet aldrig när det är försent för att vi tagit för givet att de vet att vi älskar dem och bryr oss om dem. Var vänlig mot dina medmänniskor, ett leende kostar så lite men ger så mycket tillbaka.
Tänk dig att du står och väntar på en buss vid bussterminalen och det kommer fram en person till dig. Personen tittar dig i ögonen och säger; -Du är ju puckad, sedan går personen vidare! Skulle du tro på orden? Är du puckad? Jag förmodar att du skulle skaka på huvudet och fundera på vilken drog personen gick på. Men om en vän eller släkting kommer fram till dig och säger något nervärderande så skakar du antagligen inte lika lätt på huvudet, utan du sätteristället igång med att rannsakar dig själv. Kanske du känner hur ditt positiva humör dalar och du får en klump i magen. Din självkänsla som du byggt upp försvinner och byts mot ånger eller känslor av avsky, inte mot personen som yttrade orden utan mot dig själv. Vad du inte vet är har din vän/släkting kanske blivit uppsagd. Kanske personen förlorat på spel, grälat med sin partner, ja egentligen kan det ha skett precis vad som helst men det vet inte du. Utan du tar för givet att all ilska är riktad mot dig, personligen! Sådana är vi, sådana har vi blivit fostrade! Vad andra människor gör eller säger beror inte på dig men när du är mottaglig för andras åsikter och handlingar drabbas du av onödigt lidande.
Därför: Ta ingenting personligt när andra yttrar sig utan tänk istället på att du inte vet vad personen gått igenom och att dennes problem inte är dina.
Njut av livet här och nu! Acceptera människor som de är men framför allt acceptera dig själv som du är. Din kropp är din bästa vän, du får ingen ny (kanske några nya delar)! Var rädd om den, älska den. Det är som ett långt äktenskap! Älska dig själv så kommer det att vara lättare att älska andra. Kärlek är som gödsel - ju mer du slösar på den dessto mer växer den!!