Archive for juli, 2009

Åhh, vilken bedrövlig känsla! Detta är min sista semesterdag, på måndag går jag i tjänst igen utan att veta riktigt till vad! Att jag varit ledig sedan 12 juni, förlovat mig eller att jag varit en vecka på

Människor jag håller av!

Kreta med människor jag älskar eller att jag har varit i Drevdagen och hjälpt en annan människa spelar ju ingen roll, eller? Egentligen är det ett väldigt gnällande på oss människor, ibland kan man fråga varför? Jag har haft turen att få vara i samma klass i två år, jag fick komma till Kreta och lapa sol med tre personer jag har väldigt nära relation med. Jag har varit ledig i sju veckor, längre än många andra som går på semester.

Jag i Chania, Kreta

Jag har fått semester, det finns människor som är arbetslösa, ja men kanske du tänker då är de ju lediga jämnt! Har du varit arbetslös? Jag har i cirka tre veckor och det är inte så roligt, tänk dig då att vara arbetslös i månader eller år? Att inte vara behövd av någon, det tär på krafterna och du skapar en inre stress som sätter igång produktionen av adrenalin och noradrenalin och snart är hela ditt system utslaget. Så kommer någon tjänsteman med det goda rådet att de måste “rycka upp sig”! Jag har kunnat njuta av min ledighet, bara att åka och köpa en god glass en solig kväll eller ligga på soffan och läsa medan regnet faller så det dunsar på ballkongtaket. Det är lyx! Lyxen att veta att jag är omtyckt och älskad, jag är behövd och har vänner, vad mer är det som behövs? Miljoner på banken eller lyxprylar? Nej tack! Friska goa ungar som är empatiska och sociala, en sambo som är så underbar,

Min goa mamma!

bra relation till min mamma och mina syskon och goa vänner. Ett jobb, ett eget företag, hem med stor trädgård! Jag har allt man behöver för jag har en sak till - jag har ett inre som börjar komma i balans. Ett inre som accepterar mig själv för den jag är trots att jag lagt på extra kilon kring magen. Att gilla läget och leva efter förutsättningarna som ges hjälper mig att känna äkta glädje. Vad får dig att känna äkta glädje?

Vad kan vara mer äckligt än att rensa avlopp när avloppet är igenproppat med en massa svart kladd som luktar avföring och kloak?

Översvämningen i juli som dränkte vår källare!

Efter regnet i mitten på juli då vår källare stod under vatten, på grund av att dagvattenbrunnarna inte tog emot mer vatten och att marken också var mättad,så hade en av brunnarna i källaren  proppat igen. Kanske hade det börjat slagga igen och kulmen kom då den stod under vatten, vad vet jag? Vad jag vet är att jag har haft ångest för att tvätta, det är till det avloppet som vattnet rinner från tvättmaskinen. Men nu hittade vi en slang som kunde användas till högtryckstvätten! Vi körde igång med jobbet och jag hamnade på golvet vid brunnen och stoppa in slang i avloppet medan min kära Leif stod och höll i sprutan.

Leif - Min hårt arbetande sambo!

Vi hade kämpat i nästan en timme och till slut släppte “proppen” och avloppet är fritt! Där satt jag på huk med en äcklig, kladdig svart kabel lindad runt mina händer, armar, ben samt fötter, luktade precis som om jag hade badat i en kloak! Medan min goa sambo stod med sin spruta i ena handen och den andra efter sidan - ren och utan stank!
Jag duschade och skrubbade kroppen, tvättade händerna fem gånger, nu sitter jag med en doft av tvål och skit! Men vi har i varje fall rena avloppsrör, så nu går tvättmaskinen! Bra kvinna reder sig själv!

Två människor jag älskar och som alltid finns där för mig!

Att hjälpa en annan människa skapar en hord av endorfiner hos dig själv, vad det ger och gör för den person som du hjälpt kan nog inte med ord beskrivas men denne känner nog en stor tacksamhet till dig! Att det är så visar forskningen på därför ska man aldrig vara så ogin att man först tittar till sin egen förtjänst innan man hjälper en människa. Man måste  trots forskningsresultat först känna om det är ok att hjälpa, ibland gör man saker bara för att få bekräftelse på att man duger och då flödar minsann inga endorfiner utan du skapar ett flöde av adrenalin för du sätter dig själv i en stressituation som inte är bra varken för dig själv eller din omgivning.

Leif i full action att hjälpa!

Min sambo och livskamrat, Leif har en förmåga att alltid ge människor det som just den personen behöver, tro nu inte att det bara är positiva saker, han kan minsann provocera! Men han ger alltid vad personen behöver! Han bestämde sig för att bygga min mamma en ny veranda till hennes hus, man kan inte säga att hon hade någon tidigare. Det var ett “lappverk” av korta träbitar och gammal plastplåt, det är ett fuskbygge och min mor är humanist och dessutom till åren kommen så då är det inte lätt att snickra sig en veranda! Vi gjorde en vecka i början av sommaren då det gamla revs och nya takstolar och nytt tak lades. I torsdags åkte vi upp och gjorde klart, samtidigt hade Leif köpt ett nytt fönster till hennes vardagsrum, 190x 100 cm, som vi fraktade i min sons och sambos volvo tillsammans med en massa andra masiner, skruvar och tillbehör.

Hålet efter det gamla fönstret som togs ut!

Vi ägnade fredagen åt att byta fönster tillsammans med en god vän, Svante som berättade hur vi enklast byter ett fönster i ett gammalt, snett och vint hus som är ett “fuskbygge” hela huset.

Ett nytt fönster sitter på plats!

Det går inte och göra vinkelräta eller rakaväggar eftersom allt är snett ifrån början så allt vi gjort är improviserat och gjort efter god fantasi och mycket kreativitet! Vi fortsatte sedan ut till verandan och satte in 8 fönster, alla specialformade för att passa.

Han är min man.....

Vi började 8.00 på morgongen och höll på till 20.00 på kvällen! Om min kropp värkte innan vi började så är den söndertrasad idag, Leif lider av träningsvärk men som han säger; -det går över. Min mamma grät när hon berättade att Leif är den första som någonsin gjort något sådant stort för henne, att hon fick stå i centrum! Min bror som är hjärtsjuk kom upp i måndags, så igår och idag har han och hans två yngsta barn tillsammans med min Majja målat allt, mamma har fått ett fint hem och jag tror vi alla är nöjda med jobbet vi gjort.

En veranda byggd med kärlek och kärlek!

Jag menar inte att det ska vara sådana här stordåd som ska göras för andra människor för att få dina endorfiner att flöda. Börja med att hejja och le på människor du träffar, har du en granne som är till åren kommen kanske du kan hjälpa till att bära matkassen. Eller varför inte bara bjuda mor och far på lite mat eller bara ringa dem eller en vän för att höra hur de mår? Det är i det lilla vi måste börja för att skapa något större. Detta är en början till utveckling på ditt inre, den sidan som inte syns men som vi alla märker!

Birgit Catarina Jakobsson!

Birgit Catarina Jakobsson, i september 48 år - det är jag! Egentligen säger ett namn och ett par siffror inte så mycket om mig som människa. Jag är utbildad gymnasieingenjör, sedan utbildade jag mig till pedagog för att ha ett jobb tyggat! Jag har alltid varit intreserad av människan och hennes mående så jag läste till Reiki Master för att kunna hjälpa till när någon bad mig om min hjälp. En naturlig följd blev en utbildning till skrattkonsult samtidigt hade jag startat mitt företag - MorgonGåvan, för ett friskare liv! Jag är full av liv, älskar att skratta och göra människor glada, jag har oftast ett skratt på lur. Jag har väldigt svårt att bli arg, det är jobbigt för jag bli ledsen istället! När mina barn var små och de var ute med grabbarna och skulle göra bus så gick mina pojkar hem. De berättade för mig när de blev äldre att de kunde höra min röst. Kompisarna sa att morsan blir helförbannad och jag får en smäll men sedan är det bra men mina söner hade en sån jobbig morsa som aldrig blev arg utan tittade på sina söner och sa; - Nu blev jag besviken! Det hade varit bättre mamma om du gett oss stryk istället, brukar de säga. Mina ord gjorde mer ont! Jag sa det inte för att skada dem utan så är jag. Jag är en öppen och ärlig människa som har svårt att såra någon annan även om jag själv blir sårad. Jag tror på skrattet och glädjen och att jag själv kan bestämma hur jag mår!
Nu är det lätt för dig att tro att jag föddes med guldsked i munnen och det förstår jag eftersom jag är nog en människa som alltid försöker se livet genom “rosa” glasögon, att varje människa föds god men uppväxt tillsammans med uppfostran skapar människan till den hon är. För att kunna förändras till en bättre krävs två saker! Det första - hon måste bli medveten om sina brister, om sitt sociala arv hon bär med sig, det andra -  är att hon efter att ha insett sina brister, att hon har viljan att förändra sitt beteende.

Jag “tillverkades” genom en våldtäkt, min mamma utsattes för hemska saker av min far för att hon ville skiljas. Min uppväxt är kantad med misshandel, bråk och polis. När jag var 5 år bestämde jag mig för att det spelar ingen roll vad som händer i mitt liv så ska jag överleva. Jag är ett maskrosbarn! Mitt liv fortsatte med bråk och skrik, far begick självmord men jag fick inge lugnare i mitt liv. Min syster och mor bråkade jämt! Jag var en tyst och medgörlig 20 åring som blev räddad av min ex make. Vi hade mycket bra men mycket var inte bra, men jag har alltid sett livet ljust och gör så fortfarande. Efter 25 års äktenskap var jag stark nog att våga bryta upp, och då hade jag sett mitt eget arv och vågade därmed ändra mitt beteende.

Min älskade dotter Majja och jag!

Jag har mycket med i mitt bagage, jag föddes vuxen känns det som men jag älskar livet och måste jag göra om det igen så gjorde jag det för all den erfarenhet mitt liv gett mig gör att jag idag kan hjälpa så många människor.
Livet är vad vi gör det till, brukar jag säga. Var tacksam för allt det du har och se inte avudsjukt på vad du inte har. Hitta glädje och kärle till ditt liv, du lever en gång gör det då med lite humor och glädje.
Nu åker jag till Drevdagen och blir borta en vecka, vi ska bygga klar verandan till min mamma! Att hjälpa någon annan skapar glädje i mitt liv, prova du också så får du känna hur skönt det är!

Paketpris - man plus hem och barn! Idag är det många familjer som har ett paketpris! Jag fick det när jag träffade min sambo, även om vi båda har vuxna barn så finns det andra människor att ta hänsyn till när man planerar en framtid tillsammans. Som barn eller ungdom måste det vara svårt när det kommer in en ny vuxen i deras liv.

Majja och Leif fungerar bra tillsammans, tack och lov!

Förväntar sig föräldern att barnen ska acceptera och älska den nya familjemedlemmen eller finns det tolerans att så inte är fallet. Efter något år kanske ungdomarna accepterar att det finns en annan vuxen än mamma eller pappa vid sidan av sin förälder och det funkar bra men är den andra föräldern inte glad åt det hela kan det skapa problem. Kanske pratar man illa om pappas/mammas nya hemma vid köksbordet då barnet/ungdomen är med, alla sådana diskussioner tas in av barnet och lojal som barn är så blir det spänningar när man träffas!

Alexander med flickvän Linda på besök!

Jag har haft tur! Leif har två vuxna pojkar som jag under dessa två år kommit nära, de kommer hit precis som mina egna barn och vi skrattar gott tillsammans när vi träffas. Kanske kommer det i framtiden att finnas problem men vad vet jag idag?

Första skörden av jordgubbar från egna landet!

Idag plockade jag de första jordgubbarna ur mitt land samtidigt plockade jag av mina smultron. Jag blir överraskad av storleken på bären.

När jag var liten bodde jag på ett område som heter Bullermyren i Borlänge, det var nybyggt när vi flyttade dit. Där samlades olika nationaliteter oftast med ett gemensamt - Domnarvets järnverk! På andra sidan järnvägen låg ett villaområde, en idyll - Bergslagsbyn.

Idyllen i Bergslagsbyn!

Ritad av arkitekten Osvald Almqvist på ett tidigt 1900-tal. Lummigt och grönt låg de vackra röda stugorna inbäddade, bärbuskar och fruktträd stod på rad tillsammans med sommarblommorna i rabatterna och krukorna. Som barn till en ryss, verksam i en smörjgrop i verket, var denna idyll helt enastående och min syster och jag brukade vandra omkring där och under sommaren tigga åt oss några rabarber och under hösten lite äpplen som vi tog hem till mamma och hon bakade äppelpaj åt oss. Det var fint att bo i Berslagsbyn redan från början!

Att jag själv en dag skulle komma att bo där var mig väldigt främmande men för två år sedan, ett år efter min skilsmässa träffade jag min goa sambo som bodde just i Bergslagsbyn. Valet att flytta in hos honom eller sälja och köpa något gemensamt blev frågan vi ställdes  inför och eftersom jag lämnat allt när jag gick tre år tidigare så kändes det onödigt att återigen hamna i en situation där jag skulle äga. Saker har inget värde om det inte finns en kärlek bakom och då spelar det ingen roll hur många hus jag är ägare till! Jag flyttade alltså in i drömmarnas kvarter och blev omsluten av idyllen!

Sommaren är extra vacker i Berslagsbyn då allt står i blom, Leifs trädgård är lite vildvuxen eftersom han prioriterar att vistas i den istället för att känna sig fången i den med allt arbete. En klok tanke, tycker jag! Från vårt sovrumsfönster kan jag se över vår stora häck intill våra grannars trädgård. De har precis som vi mycket träd och bärbuskar men mitt på gräsmattan står ett träd full av rosor, det vackraste jag sett.

Grannens rosor - en lisa för själen!

Min känsla över att jag också vill ha ett sådant träd kändes som en stor smäll i magen! Aha! Avund! Avundsjuka! Att inte äga vad andra äger, att inte ha samma karriär som mina vänner har, att inte vara lika älskad och omtyckt som alla kändisar man läser om. Är det så vi blivit uppfostrade eller är det så vi blivit av det samhälle som format och formar oss? Kan det vara så att avundsjuka personer inte är avundsjuka för att de mår dåligt utan för att andra mår bra? Jag vill ha! Är ett uttryck små barn ofta kan skrika ut då familjen är inne i affären men tyvärr finns det många vuxna som har samma tendens att skrika - Jag vill ha! Blir vi lyckligare om vi har allt? Jag tror lyckan infinner sig när vi har utvecklat vår insida dvs. när vi kan känna oss tillfreds med vem vi är och inte för vad vi gör. Här är det föräldrarnas ansvar att få sina barn att känna sig värdefulla för vem de är utan att prestera men tänk så lätt det är att säga; om du städar rummet blir mamma glad, om du har MVG på alla prov är du duktig! Varför inte säga; jag vet att du gör ditt bästa och det räcker!

Mitt eget jordgubbsland!

Nej, jag känner ingen avund på min grannes vackra rosenträd, jag kan känna en glädje över att kunna stå och njuta av den och veta att nästa sommar kanske jag köper en egen. Inte för att jag ska bli bättre än min granne eller för att släcka prylmonstret i mig, för det har jag inget, utan helt enkelt för att det skänker glädje och fröjd åt min själ!

I går kväll hade jag svår smärta, jag trodde aldrig jag skulle somna. Vid tvåtiden började mina tabletter verka och jag kom till ro. Dagen idag har varit en dag som jag tillbringat på soffan, egentligen skulle jag varit ute när det varit varmt och vackert väder. Ändå försöker jag ha en positiv känsla till livet och min smärta, jag vet att en operation snart är nära så då kan jag stå ut. Tänk alla dem som lever med kronisk smärta och som vet att de aldrig blir frisk. Hur tänker man då? Jag har hittat en underbar författare Sanna Ehdin, hon är PhD, immunolog och forskar på människans helhetshälsa, sambandet mellan tankar, känslor och psyket.

Att skratta med dem du älskar är ett positivt sätt att frigöra ditt må bra hormon!

För tre år sedaninnan jag fattade det viktiga beslut om att begära skillsmässa, satt jag på ett litet café i Falun. Jag skulle till tandkliniken för en ny tand men eftersom jag åkt 27 mil så självklart hade jag gott om tid på mig så jag, som vanligt, gick in på bokhandeln och tittade. “Sluta kämpa - börja leva” stod det som rubrik på en bok skriven av Sanna Ehdin, jag bara kände att den boken måste jag köpa! Jag gick till ett litet café och började läsa, hennes liv var väldigt lika mitt och när hon skrev att hon valt skilsmässa för att överleva visste jag att det var dags för mig att bryta upp.
Nu hittade jag fler böcker av Sanna och den boken jag hade med mig idag i soffan har titeln “Finn din inre styrka”. Boken är full av vetenskaplig forskning om just de områden jag själv föreläser om, glädje, skratt och kärlek.
Värt att veta att glada människor sprider glädje och lugn omkring sig, att du kan välja en positiv väg istället för den negativa. Du kan bara tänka på en sak åt gången - du kan välja de positiva tankarna! Även om du hamnar i olyckliga situationer måste du inte välja att bli ett med dem utan försöka se vad du kan lära av dem. Nu är det inte så lätt - jag vet! Vad jag också vet är att det du tänker mest på är också det som du drar till dig! Så min dag idag har varit en utmärkt dag att träna mina tankar, för det är just det man måste göra - träna på att tänka positivt! Du har ett liv, vad gör du med det? Sprid glädje och kärlek runtomkring dig, kan du hjälpa någon annan blir du själv att må bättre!

“Vi göra saker sammans”!

Min äldste son Anders!

Ett uttryck som min äldste son alltid använde när han var liten och han ville att alla i familjen skulle göra något tillsammans. Det kunde vara allt ifrån att grilla korv i skogen till att vara med och ta fixa vinterveden, ju äldre ungarna blev desto mer arbete tillsammans.

Att vaxa bilen tillsammans går fortare och är roligare!

Idag är de vuxna - 27, 24 och 18 år gamla, men fortfarande gör vi “saker” tillsammans.

Min andre son Fredrik!

Nu är det ju oftast kring middagar som vi träffas allihop men alla tre är de villiga att hjälpa till om det behövs en hjälpande hand.

Grillning i vår underbara trädgård!

Det är så underbart att ha hela sin familj samlad och ett sådant tillfälle är ju när man bjuder på mat! En gratis middag tackar aldrig en pojke nej åt. Kanske börjar jag bli gammal och sentimental men jag känner mig så tillfreds när vi är tillsammans och jag ser att de fortfarande trivs med varandra och ser en glädje i att ha varandra. En underbar skön kväll ute i trädgården, många sköna skratt men ändå många alvarliga samtal och kärlek, smärta och livet.

Min underbara svärdotter är något att vara tacksam över!

Jag är så tacksam som har barn, sambo och ett vackert hem. Jag har vänner och trygghet och känner mig trygg i livet. Mina tankar går till dem som saknar det som vi tar förgivet, de har kanske ingen kärlek i sitt liv, slutat skratta för man ser inget att skratta år. Vad har du att känna tacksamhet över?

Ibland, ja emellanåt händer det tråkiga saker i våra liv och vi sluter till oss som små musslor och vill aldrig mer komma ut. Vi tror att smärtan aldrig kommer att lämna oss så vi sörjer och tycker synd om oss själva, speciellt om ingen annan finns runt omkring som visar några empatiska känslor. Tyvärr är det väldigt enkelt att hamna i “tycka synd om mig” svängen och man blir liksom kvar i det tillståndet. Allt som händer och sker tolkas negativt och det finns ingen som förstår en! Man är den mest ensamma personen på planeten.

Leif - min älskade sambo!

Min sambo, min älskade vän är precis som jag mattelärare och har läst geometrin. Alla ni som läst geometri vet att den är fylld av axiom och teser. Ett axiom är ett uttryck som är så överbevisat att det inte behövs bevisas. Leif har ett eget axiom: “Mig är det mest syndast om”! Länge tävlade han och Majja om den platsen men jag tror Majja har gett upp! Även om vi går igenom elände och svårigheter så tror jag eller rättare sagt vet jag att det är din inställning som påverkar både dig och den tid det tar att ta sig igenom smärtan. Har du en positiv livssyn så går det fortare att se att det finns ett slut men lever du i ett axiom där ingen kommer i närheten av att konkurera med dig om den platsen - ja då är den din och du ser inga tecken på hur du ska bli att må bättre!
Att hjälpa andra är faktiskt en av de bättre medicinerna för att ta sig igenom smärta och sorg, du kan trots att du mår dåligt hjälpa en annan människa till något bättre. Det behöver inte vara stora saker - ett leende, hjälp med att bära kassen ful med varor eller tvättkorgen som är för tung att bära. Leif är expert på att hjälpa andra och att få dem att må bättre, han är en man med många hemliga sidor men alla är genomsnälla och hans handlingar genomsyras av kärlek. Jag är rik som har haft förmånen att få bli sambo med honom och växlat ringar.

Min Leif är lärare - han kan det mesta!

I somras valde han att lägga pengarna på att bygga en ny veranda år min mor, hans blivande svärmor, jag hade velat lagt dem i en ny soffa men han såg mer värde i att hjälpa henne få det drägligt en ännu en statuspryl till oss. Det är lycka att ha sådana vänner och käraste runt omkring oss. Dessa människor lyfter vårt samhälle genom att finnas till. Hur är du som människa? Har du hjälpt någon som är i behov av stöd och uppmuntran?

Jag älskar överaskningar och det vet min älskade sambo! Han kommer med små överaskningar och idag var det dags igen, Majja var ledig från sitt sommarjobb så han hade valt ut den här dagen för sommarens stora överraskning. Eftersom jag inte klarar av att gå för långa sträckor så hade han valt att ta oss med till Carl Larssons gården i Sundborn utanför Falun.

På trappan till Carl Larssons hem!

Tänk att snart fylla 48 år, alltid bosatt i Dalarna och aldrig sett Carl Larssons gården! Vi fick en rundtur i hemmet med en väldigt duktig guide genom familjens hem. Karin Larsson firar 150 års jubileum i år så man framhöll hennes verk extra mycket och man kan lugnt säga att en kvinna från 1890 talet var långt före sin tid vad beträffar mode och design. Majja och jag gick till konsthuset och fortsatte förgyllas med upplyftande konst i textil från Karin Larsson, högst upp i den gamla kvarnen fanns alster från elever från konstskolan i Stockholm som inspirerats av Karin.

Väntan kan göras rolig!

Det var väldigt mycket människor som ville gå visningen så väntan var lång, men solen sken och värmen var bekvän så det gick ingen nöd på oss som vilade i trädgården.

Majja i skämtar tagen!

Skönt i solen!

Majja och Leif satt behagligt i fotöljer från IKEA som “stulit” designen på stolarna från just Karin Larsson.

Efter de trevliga timmarna satte vi oss i bilen och Leif körde oss till nästa trevliga överraskning - hopptornen i Falun!

Hopptornet i Falun!

Där fikade vi och tittade på den härliga utsikten men jag avböjde bestämt då Leif ville att vi skulle åka upp i 90 meters backen. En höjdrädd person ska nog inte utsätta sig för skräckupplevelser i onödan.

Utsikt från hopptornet i Falun!

Denna dag har varit underbar och det är nog så man får försöka leva. Att njuta enkla saker och utflykter med dem man älskar och när sämre tider kommer kunna plocka fram sina minnen och le. Det kommer dagar då det är svårt att känna glädje därför bör vi samla positiva minnen som vi kan plocka fram under de svåra stunderna.