Archive for the ‘Lärorika erfarenheter’ Category

Vilken tur att det finns vissa saker vi inte rår över! Du vet, om du klär dig dåligt och någon gnäller och om du bryr dig, kan du alltid byta stil! Smakar maten inte bra kan du alltid gnälla på kocken och få en ny rätt. För det verkar vara så att vi människor är väldigt bra på att gnälla. Själv har jag bytt höften och kan gnälla väldigt hur besvärligt det är, nu har knät börja ge vika efter felbelastning osv. Men det finns en sak som vi alla människor alltid är oense om, vi kan gnälla tills dödsdagar men vi kan ändå aldrig påverka den och det är vädret! Idag har det snöat och visst är det härligt när det blir ljusare mot all den mörka rymnd men ändå kallt och blött. Barn är lyckliga, föräldrar som får in våta barn mindre lyckliga. Gnälla gör vi vilket som!

I går skulle min mamma till doktorn, min mamma är 72 år alltså inget märkvärdigt i sig. Hon har 14 mil till sin läkare och skulle kolla upp sitt hjärta. Hon är opererad för kärlkramp och har dessutom 15 knäoperationer bakom sig på grund av en bilolycka. Min mamma gnäller aldrig! Jo, självklart på vädret, knasiga grannar, tokiga politiker och orättvisor. Där är hon som alla andra men aldrig jag hört henne klaga över sin värkande kropp. Jag skickade ett sms igår morse att hon skulle köra försiktigt och fitt ett kort sms tillbaka! Jag ringde på kvällen och hon svarade och jag hörde något var fel! Hon hade med 39,4 graders feber farit dessa 14 mil till läkaren. Hon hade enorma smärtor i nedre ryggen och magen vilket visade sig vara en långt gå¨ngen urinvägsinfektion. Vi var hos henne i helgen och inte ett ord hon sa om smärta! Hon har oljud i ena lungan vilket skrämmer mig men hon tar det med ro. En vän till oss båda fick cancer i halsen och har kämpat hårt med den, hon har efter strålningsbehandlingar klarat sig bra. En underbar kvinna och vän. Aldrig du hör henne gnälla eller säga något elakt. Hur kommer det sig att vissa människor som egentligen inte har någonting att gnälla över är de vi hör mest och högst medan de som har anledning till att beklaga sig aldrig säger ett ord om sin smärta eller sitt öde. Vi glömmer så lätt de små glädjestunder vi har varje dag. Att kliva ur sängen, att ha en säng att kliva ur men det tar vi förgivet. Se dig om i ditt hem, se på det du har så inser du att det finns glädjeämnen i ditt liv. Visst kan det kännas tungt och besvärligt men ibland gnäller vi för mycket i vårt samhälle. Mina tankar går till alla dem som kämpar och ändå har råd och tid med ett leende och ett snällt ord till andra. Dessa är mina hjältar och hjältinnor!

Tänk dig att du är på en fest, du ska till och hämta dig lite mat när en helt främmande person kommer fram till dig. Han räcker dig sina bilnycklar och säger: Gå och parkera min bil, sen så går han och tar sig en drink! Du skulle säkert ropa efter honom och gå fram till honom och säga: Jag arbetar inte här! Du skulle säkert bli arg! Han känner inte dig, du känner inte honom. Du vet inte vilken bil han kör, han vet inte om du har körkort. Vilken soppa! Men tänk att den här händelsen sker säkert dagligen! Din partner är deppig, kanske arg över något men han/hon säger inget men önskar få lite tröst av dig. Samtidigt är du själv på ett strålande humör efter att ha gjort ett bra jobb och fått beröm av chefen. Du kommer hem och sätter på ljudanläggningen - högt! Din partner tittar på dig och säger något nedlåtande om ditt utseende! Självklart blir du sårad och vill ge tillbaka och vipps så har ni en tråkig situation. Allt Han/hon hade behövt gjort har varit att berätta för dig vad som hänt istället för att ta förgivet att du ska veta vad din partner behöver. Ofta är det så våra bråk med våra nära och kära sker, vi tar för givet att andra ska veta och andra tar förgivet att vi ska veta. Ta aldrig något för givet! Våga ställa frågor, våga säga vad du egentligen vill! Kommunicera med andra så tydligt du kan, på så vis undviker du missförstånd, upprördhet och bråk.

Tala om för dem du älskar att du gör det! Vi vet aldrig när det är försent för att vi tagit för givet att de vet att vi älskar dem och bryr oss om dem. Var vänlig mot dina medmänniskor, ett leende kostar så lite men ger så mycket tillbaka.

Tänk dig att du står och väntar på en buss vid bussterminalen och det kommer fram en person till dig. Personen tittar dig i ögonen och säger; -Du är ju puckad, sedan går personen vidare! Skulle du tro på orden? Är du puckad? Jag förmodar att du skulle skaka på huvudet och fundera  på vilken drog personen gick på. Men om en vän eller släkting kommer fram till dig och säger något nervärderande så skakar du antagligen inte lika lätt på huvudet, utan du sätteristället  igång med att rannsakar dig själv. Kanske du känner hur ditt positiva humör dalar och du får en klump i magen. Din självkänsla som du byggt upp försvinner och byts mot ånger eller känslor av avsky, inte mot personen som yttrade orden utan mot dig själv. Vad du inte vet är  har din vän/släkting kanske blivit uppsagd. Kanske personen förlorat på spel, grälat med sin partner, ja egentligen kan det ha skett precis vad som helst men det vet inte du. Utan du tar för givet att all ilska är riktad mot dig, personligen! Sådana är vi, sådana har vi blivit fostrade! Vad andra människor gör eller säger beror inte på dig men när du är mottaglig för andras åsikter och handlingar drabbas du av onödigt lidande.
Därför: Ta ingenting personligt när andra yttrar sig utan tänk istället på att du inte vet vad personen gått igenom och att dennes problem inte är dina.
Njut av livet här och nu! Acceptera människor som de är men framför allt acceptera dig själv som du är. Din kropp är din bästa vän, du får ingen ny (kanske några nya delar)! Var rädd om den, älska den. Det är som ett långt äktenskap! Älska dig själv så kommer det att vara lättare att älska andra. Kärlek är som gödsel - ju mer du slösar på den dessto mer växer den!!

När det väl sätter igång så går det med en väldig känsla! Jag började cykla lite smått i tisdags och i dag trampade jag 8 minuter. Jag går mer än en kilometer, gör mina övningar utan problem. Livet går verkligen framåt! I dag kan jag se tillbaka hur ont jag haft, max 2 panodil under en hel dag och det är om jag gjort för många felvridningar av benet. Jag talar fortfararande positivt till mig själv. Satt upp mina mål, även om de är små, så jobbar jag hårt för att nå dem. Jag har äntligen kommit till den punkt där jag slutat “jama” med för att slippa konflikter eller andras ogillande. Jag är på väg tillbaka till livet.
Under förmiddagen ringde telefonen och det var min handläggare på Försäkringskassan. Hon ville bara veta hur det gått för mig och hur jag mådde! Jag blev tyst! Inte ofta har jag känt sådan glädje när en myndighetsperson ringt och bara frågat hur jag mår. Jag berättade för henne hur bra jag mår och att jag absolut inte tänker sitta hemma ända in i december. Hon var så gullig och rar så när vi slutade vårt samtal kändes det mer som jag sa hej till en kompis än som en handläggare! Det gäller att vara positiv så blir man positivt bemött!

Att alltid tänka positiv kan tyckas omöjligt, speciellt om det sker många negativa händelser i ens liv som påverkar ens liv negativt. Men det har visat sig att våra tankar påverkar oss mer än vi vetat om tidigare. När vi tänker positivt och skrattar sker många positiva saker med våra kroppar. Bland det viktigaste i dessa influensa tider är ju vårt immunförsvar. Vi kan stärka det genom att skratta minst en halvtimme varje dag. Visst kan du hitta något roligt program, film eller historier som får dig att skratta en stund varje dag. Här nedan vill jag visa den alla positiva effekter som sker med vår kropp när vi skrattar. Jag kommer under våren att erbjuda skrattklubbar, föredrag för fest eller bara en samankomst. Har du inget att skratta åt så ställ dig i spegeln och låtsas skratta åt personen du ser, då blir ni direkt två som skrattar och det blir roligare.

Vetenskapliga undersökningar om skratt!

Visste du att vi tänker cirka 60 000 tankar varje dag! Av dessa tankar är 10%  medvetna dvs. tankar du är medveten om att du tänker. Exempelvis vad du ska äta, om du ska hämta ungarna från dagis före du handlar och få ett världskrig eller om du ska handla före du hämtar ungarna. Tänk då på det att vi kvinnor har fler kopplingar mellan hjärnhalvorna än män, är det då så att vi kan tänka fler tankar samtidigt? Jag tror det eller så är det så att vi upplever det som att vi har lika många tankar på gång som saker vi gör samtidigt. Nu då, om du har svårt att se något positivt i ditt liv och det enda dina tankar kretsar kring är negativa händelser, situationer eller skvaller. Då är det de tankarna som du automatiskt lägger in i ditt omedvetna tänkade, som i det här fallet är 54 000 tankar per dygn. Du programerar hela dig till att bli en negativ varelse, även dina känslor kommer att vara negativa. Det slutar med att din kropp kommer att uppvisa symtom till sjukdomar som hjärtsjukdom, stress eller depression.

Genom att bestämma sig för att tänka positivt, försöka bryta de negativa mönstret, byta ut negativa tankar mot positiva, väljer du att hjälpa din kropp till ett friskare och längre liv. Det är väl vad vi alla strävar efter, ändå är det så svårt att låta bli att ge utrymme åt det negativa. JAg försöker se positivt i allt men när jag inte får sova på nätterna är det svårt att varje morgon se något positivt i det som hänt under natten. Vad jag gör är att skriva i min dagbok; att natten var jobbig men nu har det gått ett dygn till sedan operationen och snart är det tre veckor sedan. Jag vet, du tycker att det är att lura sig själv, göra sig till men vet du? Din hjärna är så lättlurad så den förstår inte om det är konslat eller verklighet så drar du på munen och ler trots att du inte har något att le åt så lurar du hjärnan att tro att du mår bra. Du har ju använt de musklerna som används när du ler, när du mår bra. Effekten av det blir att hjärnan beodrar kroppen att börja tillverka endorfiner, ditt eget må bra och smärtlindrande hormon, och du blir automatiskt att må bättre. Jag försöker tll varje pris att hjälpa min kropp att läka och innebär det att jag måste lura min hjärna för att få del av mina endorfiner, ja då är jag en lurare!

Idag kom det! Ja, informationen om operationen så klart,13 sidor samt ett häfte.Jösses jag har tänkt att den här operationen är fixat på ett par veckor men efter att ha läst igenom allt så känns det lite skakigt! Det börjar med att jag välkomades till avdelning 103 måndag 14 september klockan 13.00. En timme efter mitt besök på röntgenavdelningen. Inskrivningen ska ta cirka 3 timmar så de tycker att jag ska ta med något att läsa samt en smörgås! Kaffeautomat finns! Smörgås! Jag måste åka hemifrån kvart över sju och så ska jag ta en smörgås med mig, de kan inte ens bjuda på en macka när man ska stanna hela veckan. Kanske måste vi höja landstingss skatten så de har råd med en smörgås, undrar om man får betala i kaffeautomaten? Jaja efter det brevet fans en hälsodeklaration som skulle skriva i. Självklart om jag haft några sjukdomar, mitt yrke, vilken form av bostad jag bor i, om jag bor ensam eller med någon, antal trappsteg! Säkert har de samarbete med Säpo! Efter den lappen fanns en remiss till hjälpmedelscentralen för vissa hjälpredskap jag dels ska släpa med mig på bussen samt några saker som ska finnas här hemma. Som toaförhöjning, Strumppådragare, stolförhöjningskudde, griptång, sängförhöjning och självklart kryckor. Kryckor var en baggis liksom duschbräda som jag fick av svärmor men resten? Jag ringde vårdcentralen som informerade att det mesta på listan måste jag köpa själv! Vem fan vill äga en toaförhöjare? Jag fick numret till rehabcenter, ringde dit. Jamen hur svårt kan det vara att förstå. Visst börjar jag komma i ålder för viss stelhet men har de ingen känsla för dagens 48 åringar. Jag kan fortfarande böja mig ner och sätta änderna i golvet med raka ben, varför ska jag då äga hjälpmedel. Jag är endast i behov av dem under minrehabilitering. Kvinnan jag pratade med visste inte om hon hade tid att träffa mig, jamen jag åker på måndag försökte jag. Hon gav med sig efter att hon hållit en lång predikan om att alla behöver inte ha alla dessa hjälpmedel. Mycket beror på din längd, höjden på stolen, bordet, men snälla människa bord och stolar brukar ha normala höjder! Åh jag blev så matt men vi ska träffas i morgon. Dessa lån samt köp kostar mig närmare 1000:-, dessutom stod det i hälsningsmeddelandet att jag ska ha med mig 1000:- för att köpa medicin innan jag åker hem. Jag får nog be Leif ta släpvagn med sig ska jag få med all denna medicin hem - tusen kronor, jag har ju högkostnadsskyddet. Jag betalar 40 kronor för mina fyra morfinplåster som normalt utan skyddet kostar 1700 kronor. Sen fanns en info om skrubbmedel jag måste köpa själv och bruka på sjukhuset, nästa blir väl eget köp av narkosmask! Åh jag får låna en DVD spelare!! Men skivor och film får jag hålla med själv! Ja, sen är det hela häftet med all information om före operation, under och efter. Vad som bekymrar mig lite är hur min eftervård blir då jag valde att operera mig utanför Dalarnas landsting! Men men den som lever får se!

Det var en gång en liten pojke som hette Peter, han var en livlig liten krabat och alla älskade honom. Han hade dock en liten svaghet! Peter ville aldrig leva i nuet, han hade inte lärt sig leva i nuet. Var han i skolan längtade han ut och när han var ute och lekte drömde han om den resan han skulle göra på sommarlovet. Han dagdrömde ständig och tog sig aldrig tid att njuta av de små stunderna som fyllde dagarna. En dag gick Peter ut i skogen som låg bredvid huset där han bodde. Efter en stund kände han sig trött och lade sig i gräset, och snart slumrade pojken till. Efter bara några minuter hörde han någon som ropade hans namn.”Peter, Peter”! Rösten tillhörde en gammal kvinna med vitt hår, i sin rynkiga hand höll hon ett magiskt litet nystan och från det dinglade en lång gyllene tråd.
-Peter, sa hon. Det här är din livstråd, om du drar i dengår en timme på ett par sekunder och om du drar i den lite mer går dagar på några minuter. Du kan dra fram både månader och år! Peter blev fascinerad! -Kan jag få den, undrade han? Kvinnan räckte honom nystanet och försvann!
Nästa dag satt Peter i klassrummet och kände sig rastlös, då kom han plötsligt ihåg nystanet. Han drog ut lite tråd och vips var han tillbaka hemma i trädgården. Så snart Peter blev urtråkad drog han i snöret och svepte förbi tiden. Peter längtade till tonårens spännande tid och drog lite i tråden, där träffade han en flicka som blev hans flickvän. Men Peter kunde fortfarande inte hjuta av sitt liv utan han drömde om att bli vuxen, drog i snöret och plötsligt hade han huset full av barn, gift med Elsie! Men nu upptäckte Peter hemska saker, hans annars så svarta vackra hår hade blivit vitt och hans älskade mor hade blivit gammal och svag. Men Peter kunde fortfarande inte leva i nuet, så han drog än en gång i tråden och väntade på nästa förändring.
Nu var han nittio åt gammal, hans tjocka svarta hår hade blivit vitt som snö. Hans underbara vackra fru hade åldrats och dött några år tidigare och hans barn hade vuxit upp Read the rest of this entry »

Vi tillbringar, om vi nu ser till en helt vanlig arbetsplats, 8-9 timmar per dygn på jobbet! Åtta timmar arbete och en timmes lunch, så har jag det på min nya arbetsplats. Åtta timmar av tjugofyra är en tredjedel av min tid, tid jag är hemifrån. Tid jag ska spendera med andra! Om jag inte brytt mig om att studera så kanske jag får ta de jobb som finns som inte kräver en utbildning. Jobb som ofta är tunga och monotona och som kanske inte har så hög ersättning. Har jag själv kunnat se framåt eller haft någon vuxen, förälder eller anhörig, som hjälpt mig inse värdet av att skaffa mig en utbildning så har jag en större möjlighet att själv välja ett yrke jag trivs med och som ger god ersättning. Oavsett hur jag gjort vet jag att jag måste vara där 8 timmar varje dag 5 dagar i veckan, cirka 42 veckor om året tills du går i pension runt 65-70 år. Mycket kan jag välja i mitt liv men det finns en sak jag inte kan välja som vanlig anställd och det är mina kollegor. Jag kan söka ett arbete och anser chefen att jag är lämplig och får arbetet ska jag nu försöka jämka ihop mig med kollegor som redan finns på platsen. Det finns alltid regler för vad som gäller på arbetsplatser men så finns de där oskrivna reglerna som finns men som ingen kan redovisa om.
Jag har ju börjat en ny tjänst och fått 19 nya arbetskamrater två män och resten kvinnor, som pedagog finns inte mycket pengar att tjäna därav det låga antalet män! Det är alltid lite nervöst att börja på en ny arbetsplats, att finna sin egen plats, våga ta för sig utan att sticka ut alltför mycket. Man blir lite försiktig i början innan man lärt sig spelreglerna och vilka de oskrivna reglerna som gäller. Jag har hamnat hos ett gäng där trivsel och glädje råder, det är högt i tak. Man diskuterar och visst kan någon känna sig lite förbisedd i diskussionerna då denne inte får som den vill men man verkar alltid se till verksamhetens bästa och när vi lämnar lokalen är det utan groll liggande i bakhåll. Man rensar direkt och så är det bra. Det är mycket humor och skratt, jag trodde det skulle bli långa dagar men tiden går fort och jag längtar tillbaka! Tänk efter på vad du vill få ut av ditt arbete, känns det ok att gå dit eller får du en klump i magen? Kan du göra något åt det så det blir bättre? Tänk på att du tillbringar en tredjedel av ditt dygn på jobbet, den tiden är värdefull för ditt mående och den livslängd.

Åhh, vilken bedrövlig känsla! Detta är min sista semesterdag, på måndag går jag i tjänst igen utan att veta riktigt till vad! Att jag varit ledig sedan 12 juni, förlovat mig eller att jag varit en vecka på

Människor jag håller av!

Kreta med människor jag älskar eller att jag har varit i Drevdagen och hjälpt en annan människa spelar ju ingen roll, eller? Egentligen är det ett väldigt gnällande på oss människor, ibland kan man fråga varför? Jag har haft turen att få vara i samma klass i två år, jag fick komma till Kreta och lapa sol med tre personer jag har väldigt nära relation med. Jag har varit ledig i sju veckor, längre än många andra som går på semester.

Jag i Chania, Kreta

Jag har fått semester, det finns människor som är arbetslösa, ja men kanske du tänker då är de ju lediga jämnt! Har du varit arbetslös? Jag har i cirka tre veckor och det är inte så roligt, tänk dig då att vara arbetslös i månader eller år? Att inte vara behövd av någon, det tär på krafterna och du skapar en inre stress som sätter igång produktionen av adrenalin och noradrenalin och snart är hela ditt system utslaget. Så kommer någon tjänsteman med det goda rådet att de måste “rycka upp sig”! Jag har kunnat njuta av min ledighet, bara att åka och köpa en god glass en solig kväll eller ligga på soffan och läsa medan regnet faller så det dunsar på ballkongtaket. Det är lyx! Lyxen att veta att jag är omtyckt och älskad, jag är behövd och har vänner, vad mer är det som behövs? Miljoner på banken eller lyxprylar? Nej tack! Friska goa ungar som är empatiska och sociala, en sambo som är så underbar,

Min goa mamma!

bra relation till min mamma och mina syskon och goa vänner. Ett jobb, ett eget företag, hem med stor trädgård! Jag har allt man behöver för jag har en sak till - jag har ett inre som börjar komma i balans. Ett inre som accepterar mig själv för den jag är trots att jag lagt på extra kilon kring magen. Att gilla läget och leva efter förutsättningarna som ges hjälper mig att känna äkta glädje. Vad får dig att känna äkta glädje?