Archive for the ‘Livet’ Category

I går - måndag! Jag åkte till jobbet, den första arbetsdagen cirka 8 veckor sen operationen. Jag var spänd för hur jag skulle klara av alla olika moment även om det bara rörde sig om två timmar så var det mycket. Mitt högra knä har gett upp coh jag får använda kryckan mer för att knät ska hålla än för höftens skull. Jag kom till jobbet och träffade alla, helt underbart att vara tillbaka men…. Det är stora ytor vi arbetar på, många korridorer som ska avverkas samt jag satt på samma stol över en timme. Jag kände mitt lår där protesen börjar, där kom smärtan först. Sen vandrade den vidare upp i ljumsken och ut i höften. Mest rädd blev jag då jag kände värk i ljumsken för där är det kritiska läget! På eftermiddagen var jag till min sjukgymnast som undersökte mitt knä. - Kan vara bara ren överansträngning med inflamerade senor osv., men det låter inne i knät så det kan även vara menisken eller att du har artros även i knäleden! Gissa om luften gick ur mig? JAg vet att om några år får jag ta även vänster höft men jag vet inte om jag klarar av fler leder? Micke sa att han skulle försöka hjälpa knät, så han tog en akupunkturnål och stack in den under knä, in mot benet sen sa han; - Nu kommer det att göra ont! Ja ja tänkte jag inte värre än vad det redan är! Aaaaj, det var en smärta jag aldrig känt. Han stack nålen upp och ner likt en symaskin mot benhinnan samtidigt som han pratade på. Han gav mig inte chansen att skrika elaka saker mot honom, när han var klar sa han att jag inte fick träna något resten av den dagen och att det ska visa sig om två dagar om det hjälpt!

Jag skrev ett mail till mina kollegor fyra i morse, då hade jag varit vaken två timmar redan! Jag fick meddela alla att jag måste ta ett steg tillbaka och lyssna till min kropp. Jag kommer att vara hemma tills svullnaden och smärtan gett sig. Jag har tid hos läkaren på måndag så vi får se vad som händer.Den smärta jag har i kroppen går inte att beskriva, det är inte bara min höft eller mitt knä utan alla mina leder vill ge upp. Som ung hade jag väldigt överrörliga leder vilket läkarna sa skulle resultera i smärta och stelhet när jag blev äldre! Jag har konstaterat - jag är äldre!
Ska jag nu ge upp? Ska jag ge efter för all negativitet som jag kan känna när jag gråter av smärta? Jag kan inte det! Jag tror på naturens attraktionslag - lika söker lika! Negativa tankar föder mer negativa tankar och då måste positiva tankar och handlingar dra till sig mer positiva händelser! Jag har en trasig kropp men jag har ett helt sinne, underbara barn, en man som är guld värd. Jag har vänner som bryr sig, som har stöttat mig hela tiden, jag har ett hem, ett arbete med fina kollegor. Jag har ett överflöd av kärlek och kärleksfulla relationer, samtidigt som jag lever i ett överflöd av materiella värden. Kan jag då klaga? Jag har ont, fruktansvärt ont! Det är ett helt företag att gå ut och gå den lilla rundan jag ska eller att köra mitt träningsprogram men jag vet att det blir bättre! Har jag misslyckats som positiv människa? Nej jag tycker inte det! Jag har fått en insikt och en förståelse att den operation jag gjort är större än jag själv förstått. Jag har fått insikt om att det kommer att ta tid och att jag inte är någon super kvinna med magiska krafter. Jag är en helt vanlig människa med känslor och tankar precis som du men jag kanske är lite annorlunda. Varför? Jag vägrar tänka negativt!

Vilken tur att det finns vissa saker vi inte rår över! Du vet, om du klär dig dåligt och någon gnäller och om du bryr dig, kan du alltid byta stil! Smakar maten inte bra kan du alltid gnälla på kocken och få en ny rätt. För det verkar vara så att vi människor är väldigt bra på att gnälla. Själv har jag bytt höften och kan gnälla väldigt hur besvärligt det är, nu har knät börja ge vika efter felbelastning osv. Men det finns en sak som vi alla människor alltid är oense om, vi kan gnälla tills dödsdagar men vi kan ändå aldrig påverka den och det är vädret! Idag har det snöat och visst är det härligt när det blir ljusare mot all den mörka rymnd men ändå kallt och blött. Barn är lyckliga, föräldrar som får in våta barn mindre lyckliga. Gnälla gör vi vilket som!

I går skulle min mamma till doktorn, min mamma är 72 år alltså inget märkvärdigt i sig. Hon har 14 mil till sin läkare och skulle kolla upp sitt hjärta. Hon är opererad för kärlkramp och har dessutom 15 knäoperationer bakom sig på grund av en bilolycka. Min mamma gnäller aldrig! Jo, självklart på vädret, knasiga grannar, tokiga politiker och orättvisor. Där är hon som alla andra men aldrig jag hört henne klaga över sin värkande kropp. Jag skickade ett sms igår morse att hon skulle köra försiktigt och fitt ett kort sms tillbaka! Jag ringde på kvällen och hon svarade och jag hörde något var fel! Hon hade med 39,4 graders feber farit dessa 14 mil till läkaren. Hon hade enorma smärtor i nedre ryggen och magen vilket visade sig vara en långt gå¨ngen urinvägsinfektion. Vi var hos henne i helgen och inte ett ord hon sa om smärta! Hon har oljud i ena lungan vilket skrämmer mig men hon tar det med ro. En vän till oss båda fick cancer i halsen och har kämpat hårt med den, hon har efter strålningsbehandlingar klarat sig bra. En underbar kvinna och vän. Aldrig du hör henne gnälla eller säga något elakt. Hur kommer det sig att vissa människor som egentligen inte har någonting att gnälla över är de vi hör mest och högst medan de som har anledning till att beklaga sig aldrig säger ett ord om sin smärta eller sitt öde. Vi glömmer så lätt de små glädjestunder vi har varje dag. Att kliva ur sängen, att ha en säng att kliva ur men det tar vi förgivet. Se dig om i ditt hem, se på det du har så inser du att det finns glädjeämnen i ditt liv. Visst kan det kännas tungt och besvärligt men ibland gnäller vi för mycket i vårt samhälle. Mina tankar går till alla dem som kämpar och ändå har råd och tid med ett leende och ett snällt ord till andra. Dessa är mina hjältar och hjältinnor!

Tänk dig att du är på en fest, du ska till och hämta dig lite mat när en helt främmande person kommer fram till dig. Han räcker dig sina bilnycklar och säger: Gå och parkera min bil, sen så går han och tar sig en drink! Du skulle säkert ropa efter honom och gå fram till honom och säga: Jag arbetar inte här! Du skulle säkert bli arg! Han känner inte dig, du känner inte honom. Du vet inte vilken bil han kör, han vet inte om du har körkort. Vilken soppa! Men tänk att den här händelsen sker säkert dagligen! Din partner är deppig, kanske arg över något men han/hon säger inget men önskar få lite tröst av dig. Samtidigt är du själv på ett strålande humör efter att ha gjort ett bra jobb och fått beröm av chefen. Du kommer hem och sätter på ljudanläggningen - högt! Din partner tittar på dig och säger något nedlåtande om ditt utseende! Självklart blir du sårad och vill ge tillbaka och vipps så har ni en tråkig situation. Allt Han/hon hade behövt gjort har varit att berätta för dig vad som hänt istället för att ta förgivet att du ska veta vad din partner behöver. Ofta är det så våra bråk med våra nära och kära sker, vi tar för givet att andra ska veta och andra tar förgivet att vi ska veta. Ta aldrig något för givet! Våga ställa frågor, våga säga vad du egentligen vill! Kommunicera med andra så tydligt du kan, på så vis undviker du missförstånd, upprördhet och bråk.

Tala om för dem du älskar att du gör det! Vi vet aldrig när det är försent för att vi tagit för givet att de vet att vi älskar dem och bryr oss om dem. Var vänlig mot dina medmänniskor, ett leende kostar så lite men ger så mycket tillbaka.

Tänk dig att du står och väntar på en buss vid bussterminalen och det kommer fram en person till dig. Personen tittar dig i ögonen och säger; -Du är ju puckad, sedan går personen vidare! Skulle du tro på orden? Är du puckad? Jag förmodar att du skulle skaka på huvudet och fundera  på vilken drog personen gick på. Men om en vän eller släkting kommer fram till dig och säger något nervärderande så skakar du antagligen inte lika lätt på huvudet, utan du sätteristället  igång med att rannsakar dig själv. Kanske du känner hur ditt positiva humör dalar och du får en klump i magen. Din självkänsla som du byggt upp försvinner och byts mot ånger eller känslor av avsky, inte mot personen som yttrade orden utan mot dig själv. Vad du inte vet är  har din vän/släkting kanske blivit uppsagd. Kanske personen förlorat på spel, grälat med sin partner, ja egentligen kan det ha skett precis vad som helst men det vet inte du. Utan du tar för givet att all ilska är riktad mot dig, personligen! Sådana är vi, sådana har vi blivit fostrade! Vad andra människor gör eller säger beror inte på dig men när du är mottaglig för andras åsikter och handlingar drabbas du av onödigt lidande.
Därför: Ta ingenting personligt när andra yttrar sig utan tänk istället på att du inte vet vad personen gått igenom och att dennes problem inte är dina.
Njut av livet här och nu! Acceptera människor som de är men framför allt acceptera dig själv som du är. Din kropp är din bästa vän, du får ingen ny (kanske några nya delar)! Var rädd om den, älska den. Det är som ett långt äktenskap! Älska dig själv så kommer det att vara lättare att älska andra. Kärlek är som gödsel - ju mer du slösar på den dessto mer växer den!!

Vi behöver alla få skratta för att stärka vårt immunförsvar. Därför bjuder jag här på några underbart tokiga bilder. Skrattet har den största inverkan på vårt mående och har du inget att skratta åt så lutra kroppen genom att sätta igång och skratta! Hjärnan fattar inte att du luras utan tror stenhårt på att det är ett äkta skratt och sätter därmed igång att producera endorfiner, vårt må bra och smärtlindrande hormon! Har du skrattat idag?
Våga bjuda på dig själv och du ska se att det inte bara är din omgivning som tjänar på det utan du själv kommer att må mycket bättre. Vi tar oss själva på för stort ansvar istället för att se  till glädjen vi kan sprida runt omkring oss samtidigt som vi får lite distans till oss själv. Bjud på ditt “sämsta” leende och det kommer att omvandlas till ditt bästa någonsin. Jag är Catarina Jakobsson med utbildning som bland annat skrattinstruktör och pedagog. Jag vet värdet av ett gott skratt!

Nu har det hänt en del! Hösten eller rättare sagt vintern har gjort sitt intågande och det är ganska halt att vandra ute bland husen med alla stora, blöta och hala löv. Även om jag själv tycker det är så vackert men man får vara lite allert! Har kommit igång ordentligt och tycker det är lite mesigt att gå 500 meter och öka så efter att ha cyklat 10 minuter så tramapade  jagsjälvklart i väg ner på stan och hälsade på mina kollegor, de blev glada att se mig! Sen tänkte jag ta bussen hem för det är ju ivarje fall lite över två km att gå ner men när jag kom till busshållsplatsen såg jag baken av bussen som for iväg så jag hoppade på bussen mot Jakobsgårdarna som stannar vid Soltorgsskolan, cirka en km från hemma så jag fick gå lite mer än jag räknat med. Jaa, detta skedde i förrgår så jag var mör och hade smärta. Jaa, dum! Så i går blev det ingen cykel utan bara en stilla promenad med Majja ner till Forsavägen och hem igen plus min vanliga gymnastik. I dag var jag mycket bättre men som sagt jag lär mig jag också även om jag vill mer än min kropp! Vår diskmaskin gav också upp! Leif suckade tungt och började studera priser på nya! Vi har en ovanlig sort som är 45 cm och de små rackarna är nästan dyrare än de stora.Priset låg på dessa maskiner mellan 4500 - 9000:- , beroende på märket. Jag ringde Electrolux och fråga vad det skulle kosta för att komma och titta på maskinen - 800:- sen tillkom delar osv. - Jamen fortsatte jag, vad tror du det kan vara för fel? - Den tar inte in vatten!
- Kan inte säga något förrän vi ser maskinen svarade gubben. - Tack då, svarade jag lite hurtigt och la på! Gjorde samma sak till ett annat serviceföretag som servar alla sorter. - Vi tar 650:- för en halvtimme och 800:- för en timme, svarede den här mannen! - Jamen vad tror du det kan vara för fel, provade jag för andra gången men med en ny gubbe! - Kan vara övervattningsskyddet som slagit ut eller en vattenventil, svarade den här underbara mannen. - Tack svarade jag och la på.

Leif - min egen allt i allo!

Min egen allt i allo - Leif, kom hem och jag redogjorde för mina samtal, han sken upp som en sol. Sen började han långsamt plocka sönder diskmaskinen, han plockade ut en “pryl” och åkte iväg till en affär som säljer delar till diskmaskiner. Dagen efter, dvs. igår plockade han ihop maskinen, rensade slangen som var full av “skit” sen körde han en disk! Det här blev det alra billigaste alternativet - 475:- för vattenventilen som hade gett upp. Min man är inte bara lärare - han är allt i allo, också! Visst finns det saker att vara tacksam över!

Det går framåt! Idag var Leif och jag ute i skogen och hämtade hem lite material så jag har gjort fint ute på trappen. Jag är på toppenhumör och känner sådan tacksamhet för att min operation gått så bra som den gjort. Jag klarar även av att cykla 20 minuter per dag.
Efter regn kommer solsken! Det stämmer väl helt om man tänker på gårdagens oväder, och så idag kom solen!  Vinden hade mojnat och regnmolnen dragit förbi, radion varnade för halka men vad gjorde det? Huvudsaken är att solen sken! Att solen skiner stärker vårt humör - vi blir gald. Men så sa min son Anders några tänkvärda ord; Man bär alltid sitt eget väder med sig! Vilket betyder att med et positivt tänkande har du alltid solsken i hjärtat. Vilket väder bär du med sig?

När det väl sätter igång så går det med en väldig känsla! Jag började cykla lite smått i tisdags och i dag trampade jag 8 minuter. Jag går mer än en kilometer, gör mina övningar utan problem. Livet går verkligen framåt! I dag kan jag se tillbaka hur ont jag haft, max 2 panodil under en hel dag och det är om jag gjort för många felvridningar av benet. Jag talar fortfararande positivt till mig själv. Satt upp mina mål, även om de är små, så jobbar jag hårt för att nå dem. Jag har äntligen kommit till den punkt där jag slutat “jama” med för att slippa konflikter eller andras ogillande. Jag är på väg tillbaka till livet.
Under förmiddagen ringde telefonen och det var min handläggare på Försäkringskassan. Hon ville bara veta hur det gått för mig och hur jag mådde! Jag blev tyst! Inte ofta har jag känt sådan glädje när en myndighetsperson ringt och bara frågat hur jag mår. Jag berättade för henne hur bra jag mår och att jag absolut inte tänker sitta hemma ända in i december. Hon var så gullig och rar så när vi slutade vårt samtal kändes det mer som jag sa hej till en kompis än som en handläggare! Det gäller att vara positiv så blir man positivt bemött!

Tänk positivt! Jag är inte kissnödig! Fortsätt tänk poitivt! Faaan jag är klarvaken och klockan är 2 på natten. Jag har bestämt mig för att sova uppe i vår säng, där kan jag ligga på magen utan att få böjen åt fel håll på ryggen. Vilket jag får i min säng nere i vardagsrummet eftersom vi lagt dubbla madrasser i den sängen! Men så är det ju det att vi har förhöjning på toaletten nere eftersom det är där vi får in en handikapps toahöjning! Så är jag uppe får jag lov att gå ner för att kissa eller knipa. Jag vill ligga kvar i min varma härliga säng därför låg jag där och försökte hålla mig och ändå somna om! Alla vet hur det är med tankar - det du fokuserar dina tankar på är det du drar till dig, självklart. Mer kissnödig! Jag fick i mörkret, så tyst jag kunde, med två kryckor ta mig ner till toaletten. Leif vaknar; -Oj vad är klockan? Dags att gå upp? Jag svarar honom att jag är på väg ner och att han ska somna om, vilket han gör! Nu har tiden gått så långt att jag är helt klarvaken, nykissad och lite småsur! Varför gick jag inte på en gång då hade jag säkert kunnat somna om. Nu tänder jag lampan och hittar en bok om skrattets underbara verkan på människokroppen! Jag läser en stund ochinser att jag är ju lyckligt lottad! Jag har två sängar att välja mellan, en toalett inomhus, värme, kärlek och en underbar familj som står ut med mig!
 Jag vaknar igen halv sex och känner att det kommer att bli en bra dag idag också!

Yeea, idag en månad minus en dag sedan operationen gjorde jag det jag älskar. Jag tog ett varmt bad! Läkarens order var mälor ur tre veckor efter operationen, sedan får jag bada fyra veckor efter men bara med benspark! Benspark! Jag sa till Leif att jag skulle sparka lite i badkaret, han blev lite fundersam om jag skulle bada. Jag fyllde karet med vatten och skum, sen kom funderingen; hur ska jag komma i? Jag får ju inte böja benet mer än 90 grader mellan lår och mage. Hmmmm! Jo jag har ju en sittbänk som ligger över karet, satt mig på den fick i mina ben. Reste mig upp flyttade bänken framför mig så kunde jag sträcka ut benet och böja det friska och på så vis sänkte jag mig sakta men säkert ner i vattnet. Gissa vilken känsla, jag lät nog en del för Leif  ropade till mig om något hänt!
Jag har även åkt buss idag! Majja behövde vara på vårdcentralen så min äldste son skjutsade dit oss men väntan blev så lång så vi skickade hem honom. När hon var färdig så föreslog jag att vi skulle ta bussen i stället för att ringa på skjuts! Gick hur bra som helst! Dessutom gick jag cirka 700 meter på en promenad i vackra Bergslagsbyn! Visst skryter jag? Det får man göra när man har ett positivt tänkande! Jag tänker varje dag att jag är bra och duktig och klarar av allt jag försätter mig om. Det kan du också göra! Ställ dig framför spegeln och skryt för dig om dig, du är bra därför att…..