Archive for the ‘Okategoriserade’ Category

Catarina Jakobsson

MorgonGåvan - för ett friskare liv!

Företagat MorgonGåvan arbetar med förebyggande friskvård genom att bland annat föreläsningar och kurser om välmående och livskvalité, hur vi själva kan påverka vårt mående både negativt men framförallt positivt. Det finns många områden att diskutera men tygndpunkten i föreläsningarna vilar på: skrattets förlösande kraft, dina attityder och dina tankar.

Vi levererar allvarliga och viktiga budskap paketerat på ett humoristiskt sätt. Vi provar olika övningar, beroende på tiden, både skratt- och andningsövningar samt tankeövningar.
Föreläsningarna skräddarsys efter era önskemål och passar lika bra på seriösa konferenser som mer lättsamma tillställningar. De är till för alla i vårt samhälle som vill stärka sin självkänsla och sin livskvalité. Både för den enskilde individen men även för arbetslaget på arbetsplatsen. Hur vi kan stärka lagandan och på så vis få lättare att kreativt lösa problem som kan uppstå.
Detta är en motionsform som ALLA kan utöva!

Skrattet har en positiva inverkan på oss människor både psykiskt och fysiskt visar forskningen. Skrattet stärker immunförsvaret, är effektivt mot stress, verkar smärtstillande, det förebygger hjärt/kärl sjukdomar, cancer och depressioner. Skrattet gör oss med andra ord friskare vilket leder till en ökad livskvalité.

Skrattet förbättrar mellanmänskliga relationer, övningar gör deltagarna mer positiva och ger mer självtillit. Skrattet ökar vår koncentrationsförmåga och kreativitet.

Alla människor i vårt samhälle vinner på att skratta!

Skratt är viktigt för alla företag och organisationer som önskar:
- Öka produktiviteten                                          - Stärka sammanhållningen
- Få mer kreativa medarbetare                         - Få anställda som trivs
- Sänka sjukfrånvaron                                         - Öka kommunikationen
- Öka samarbetet                                                   - Få färre konflikter
- Sänka stressnivån                                               - Få färre personalproblem
- Få bättre laganda                                                - Ha det bra på jobbet

Företagsabonnemang
Teckan ett företagsabonnemang och vi kommer vid avtalade tider och genomför regelbundet 20 - 30 minuters skrattprogram på arbetsplatsen. Till en mycket låg, personalvårdande kostnad skapas en god och kreativ stämning på jobbet.

Föredrag/Presentation
Vi ni ha en annorlunda start på “kickoffer”, konferenser eller bara vid en sammankomst? Skrattprogrammet passar vid alla sammankomster. Presentationen kan göras på 30 minuter upp till 2 timmar.

Seminarium
Här varvar vi skrattprogrammet, avslappning/meditation och föreläsning. Ditt liv - ditt ansvar! Vad vi kan göra för att skapa en bättre livskvalité oavsett var vi befinner oss i livet. Seminariet varar 1,5 timme upp till 3 timmar.

Catarina Jakobsson driver företaget MotgonGåvan, är utbildad  ingenjör och pedagog med många års erfarenhet från skolans värld.
Catarina Jakobsson är licensierad skrattinstruktör, utbildad genom Internationella laughter club Sweden.
Catarina Jakobsson är utbildad Reiki Master och arbetar som meditationslärare med över tjug års erfarenhet både från egen meditation och från att leda grupper.

Är du interesserad? Kontakta oss, så bygger vi ihop ett prisvärt alternativ för er verksamhet.

MorgonGåvans hemsida är under ombyggnation. Vill du veta när den är klar så du kan fortsätta läsa bloggen eller kolla olika tips för ett bättre mående så skicka din mailadress så kommer ett meddelande till dig när den är färdig.

Mail: catarina (a) morgongavan.se
Tfn: 070-665 20 23

Idag har varit en underbar dag! Jag ställde mig frågan ; Vad är egentligen viktigt? Egentligen är det väldigt få saker! Att leva i kärleksfulla relationer där man får växa som individ är väldigt viktigt. Att kunna älska och att vara älskad är viktigt! Att göra avslut med människor som aldrig egentligen brytt sig om en, men som alltid försökt vara dominerade i ditt liv - det är viktigt.
Jag förstår idag att man inte kan passa för alla oavsett om det är okända människor, vänner eller ens sin familj. Valet är att fortsätta leva i en lögn eller att förändra situationen. Du är värd att känna dig respekterad och ällskad för den du är och inte för det du gör för någon annan.

Catarina Jakobsson, pedagog och licensierad skrattpedagog!

Jag har turen att vara älskad för den jag är, både av min familj och av mina vänner! Jag har ett underbart jobb med fantastiska kollegor som alla har stöttat mig under den här tiden. Min familj visar mig respekt och finns alltid där för mig både i med och motgång. Har man vänner är man rik! Jag har vänner - underbara vänner som jag kan både skratta och gråta med. Har man kärleksfulla relationer - ja då är man rik! Odla kärleksfulla relationer och du behöver inga lottovinster.

Tänk dig att du är på en fest, du ska till och hämta dig lite mat när en helt främmande person kommer fram till dig. Han räcker dig sina bilnycklar och säger: Gå och parkera min bil, sen så går han och tar sig en drink! Du skulle säkert ropa efter honom och gå fram till honom och säga: Jag arbetar inte här! Du skulle säkert bli arg! Han känner inte dig, du känner inte honom. Du vet inte vilken bil han kör, han vet inte om du har körkort. Vilken soppa! Men tänk att den här händelsen sker säkert dagligen! Din partner är deppig, kanske arg över något men han/hon säger inget men önskar få lite tröst av dig. Samtidigt är du själv på ett strålande humör efter att ha gjort ett bra jobb och fått beröm av chefen. Du kommer hem och sätter på ljudanläggningen - högt! Din partner tittar på dig och säger något nedlåtande om ditt utseende! Självklart blir du sårad och vill ge tillbaka och vipps så har ni en tråkig situation. Allt Han/hon hade behövt gjort har varit att berätta för dig vad som hänt istället för att ta förgivet att du ska veta vad din partner behöver. Ofta är det så våra bråk med våra nära och kära sker, vi tar för givet att andra ska veta och andra tar förgivet att vi ska veta. Ta aldrig något för givet! Våga ställa frågor, våga säga vad du egentligen vill! Kommunicera med andra så tydligt du kan, på så vis undviker du missförstånd, upprördhet och bråk.

Tala om för dem du älskar att du gör det! Vi vet aldrig när det är försent för att vi tagit för givet att de vet att vi älskar dem och bryr oss om dem. Var vänlig mot dina medmänniskor, ett leende kostar så lite men ger så mycket tillbaka.

Man måste fråga sig vad som gör att man snabbt kommer på benen igen? Det är nio dagar sedan operationen och jag mår oförskämt bra. Min son tycker att jag ser piggare ut idag än vad jag gjorde för operationen och det är faktiskt så. Jag har ingen smärta i själva höften eller i såret. Själklart drar det i protesen när jag går men det är helt normalt. Mitt problem är när kvällen kommer och mina otränade muskler börjar bråka med mig. Jag behöver inte ta en massa tabletter längre utan klarar mig med vanliga värktabletter. Vad har jag gjort? Jag börjar dagen med att ligga och krama min Leif en kvart, bara närheten och samhörigheten vet jag startar igångsättande av en massa positiva hormoner i min kropp. Sen tränar jag en stund, vilket följs av en halvtimmes meditation. Jag talar högt till mig själv varje dag, där jag berömmer mig själv, talar om för mig själv att jag är värd det bästa av det bästa. Jag tittar sedan på en rolig film så jag får skratta, ännu mer endorfiner. Jag har haft tur under dessa dagar och fått besök som muntrat upp. Jag skriver på min bok, stickar, läser, så ser mina dagar ut när jag är ensam.

Den viktigaste personen i mitt liv tillsammans med mina barn!

Sen kommer Leif hem och vi äter och umgås, han letar på youtube efter roliga klipp som han spelar upp för mig och så skrattar vi tillsammans. Kvällen kommer och jag gör mig klar för sängen, då tittar jag på TV om det är något sevärt. Att skratta och göra saker som roar och glädjer en är viktiga ingridienser för att läka en kropp oavsett och det är fysiskt eller psykiskt. Tala till dig själv, tala och umgås med människor du älskar och tycker om, sätt upp dina mål, dröm och känn att det du drömmer inte är så långt bort. Dina drömmar blir därmed dina mål - mål som ska uppfyllas!

Lära sig gå!  Det är en sak vi aldrig tänker på sedan den dagen då vi runt 1 års ålder lärde oss konsten. Just nu handlar min tillvaro om att lära mig att gå igenefter besöket nere på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby!
I tisdags morgon efter att jag skrubbats för tredje gången hämtades jag av de grönklädda sköterskorna. De tog mig till operation där jag fick gå tre steg upp till operationsbordet som var uppvärmt, man drog ett skönt täck över mig. Gulliga rara människor! Jag ombads att krypa ihop till en boll för att läkaren skulle ge mig ryggmärgsbedövning, den bästa smärtlindring och bedövning som de blandade med lätt nedsövning. Efter att jag träffat min läkare och läst rapporten över operationen är jag glad över att de sövde mig. Det var svårt att slappna av samtidigt som jag skulle krypa ihop till en boll så jag bad sköterskan att hjälpa mig hålla i fötterna om det skulle fungera. Då sa sköterskan; -Jag håller i dina fötter med mina händer och räcker inte det så tar jag till min mage! Så hör jag en bask röst bakom mig på klingade finskdialekt; Jaa, och räcker inte det så kommer jag med min mage och då hjevlar!! Jag skratta så jag höll på att ramla av bordet, läkaren fick be mig ligga still och han fick in sprutan i ryggraden och kunde ge mig bedövningen. Väl inne i operationssalen började sköterskorna sätta på mig alla sorters maskiner och apparater. Eftersom jag inte fick ha på mig licerna och de tagit mina glasögon så var jag ju nästan blind. När en sköterska som bäst började klä in området kring höften med sterila dukar, så blev jag medveten om en sköterska som stod på vänster sida om mig och hade någonting på axeln! - Vad håller du på axeln undrade jag? - Det är ditt högerben svarade hon! - Nehej sa jag mitt ben ligger på+ bordet insisterade jag. - Nej svarade hon titta och så viftade hon med foten! - Se nu fortsatte hon, nu går jag över på höger sida med benet. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen, det var dags för nästa skrattexplosion! Jag skratta så jag tjöt! Mitt i allt detta satt en sköterska en syrgasmask till min mun men jag hade ju fått skrattnoja så det gick inte att sluta. Då säger sköterskan igen - Ha, jag ser att du fortsätter skratta för din mage guppar. Jag kan säga att nu var det total kaos hos mig då säger en sköterka uppe vid mitt huvud - Vilket skönt sätt att somna på och sen minns jag inte mer förrän jag vaknade någon timme senare!

Det är en ganska stor operation att byta höftkula, man frilägger musklerna. De skär inte av dem tack och lov! Sen sågade man av kulan med lite av benet, eftersom jag är i denna situation ganska ung så satte man in en titan protes. Man börjar med att borra ner den sen slår man ner protesen med en lite “slägga”, han fick vara något våldsam, sade han efteråt. Man tar bort ledpannan och sedimenterar dit en ny i någon slags plast! När ryggbedövningen släppte kom naturligtvis värken men en helt annan mot den jag haft en längre tid. Självklart stramar det i låret och ljumsken men den smärtan lättar hela tiden. Jag stod upp samma kväll, dagen därpå gick jag med hjälp av en gåstol. Torsdagen gick jag med kryckor och fredagen när jag skulle hem fick jag lära mig gå i trappor. Tyvärr finns det bara en sak som jävlas med mig idag och det är mina “restless legs” som jag haft sen jag fått barn. Något som jag aldrig tänkt på eftersom jag alltid varit i farten och när natten kom så har jag slängt mig på magen. Idag är jag tvingar att ligga på rygg, får inte vinkla uppbenet eftersom då förminskas lårmuskeln! Igår kväll fick jag ett hysteriskt utbrott och bara grät. Tack för att jag har en underbar man som alltid finns där, stöttar och på alla sätt hjälper mig att finna ro. När jag lagt mig jag i min säng och Leif på soffan, för att finnas nära mig, började jag tänka mitt positiva tänkande. Hur löser jag den här situationen? Jo, i morse pratade jag med min underbara Sara som kom med en stor fåtölj som är perfekt för mig. Där har jag tillbringat dagen, sett på TV, läst, sett film och mått bra. Jag började tala till mig själv om att jag är värd det bästa och att den här situationen rider vi ut. Jag talade till mitt ben som det vore en person, en vän som behöver stöttning och i morse mådde jag mycket bättre. Sängen har jag gått till när det blivit för påfrestande men då börjar benen och “klia”. Kom på att jag kunde gnugga fötterna mot varandra och det hjälper! Leif och jag gick till lekparken och tillbaka nu på eftermiddag, en sträcka på cirka 100 meter! Jag är nöjd! Jag har ett mål och att gå som vanligt igen är bara ett delmål därför är jag angelägen att ha mitt positiva tänkande! Jag gråter, känner förtvivlan men kommer igen. Jag har något många saknar - jag har en underbar man, underbara barn, en familj som stöttar mig och en hel hög av underbara vänner som finns där för mig och som vanligt känner jag stor tacksamhet!

2 september! Vilken dag! Ja, jag satt vid köksbordet i morse närmare bestämt klockan 05.40 och drack min kopp te. Efter att jag gjort mina 80 situps, 10 stycken av 2 olika nackövningar samt stretching av nacke och rygg, detta gör jag varje morgon för att inte helt “säcka” ihop, satte jag mig på soffan och njöt av den gryende dagen. Skillnaden från en vanlig morgon och denna morgon var att denna morgon stod en vacker bucket med rosor på bordet samt ett stort paket!

Rosor från min kära!

Så självklart efter mina gymnastikövningar läste jag kortet; Grattis Cattis, Jag älskar dig! Leif. Ja det är min fyrtioåttonde födelsedag idag och det som var så häftigt var att jag klämde mig ut 05.40 den 2 september för 48 år sedan.

Alla delar av min present!

Efter kortet tog jag itu med mitt paket! Jag drog av papperet och fick fram en kartong, slet upp den och drog försiktigt ur delarna som fanns i kartongen. Vad var detta? Ahh, han kom ihåg! Min lilla goa gubbe hade köpt en sån där eldstad som var på mode i sommar och som jag så gärna ville ha. Jag plockade fram frukost till min älskling och gick upp och väckte honom. Efter de vanliga morgonbestyren hade han tid att låta mig vila på hans arm på soffan en stund innan han måste åka. Den stunden då vi lägger oss tätt intill varandra är ett måste för att dagen ska bli en bra dag, detta har vi gjort i två år nu! Min syster skulle komma på em och jag visste att Anders hade tid med mig. Jag planerade att vi skulle åka och köpa en tårta, fika och mysa. Fick sms av Majja, min bror och en god vän från Drevdagen. Sen ringde mamma, Fredrik och Anders, på em fick jag sms av min gulliga “svärdotter”! Majja kommer hem i morgon men Anders började bli förkyld! -Snälla du, jag tror inte att jag vill att du kommer, sa jag. Han förstod! Jag måste hålla mig frisk två veckor till så jag blir opererad. Min syster ringde, hon var hemma från jobbet pga. förkylning. -Tack men jag vill inte ha besök, svarade jag. Hon förstod! Så jag smsa min sambo; Köp ingen tårta - ingen kommer!

Min hopplockade present!

Lite ledsen började jag skruva ihop min present och blev nöjd med resultatet, det var lite “pill” men när jag väl kom på hur det skulle se ut så gick det ganska fort!

Min födelsedagstårta!

Leif kom hem - med tårta! -Jag vill fira dig sa han och NÖS! Han hostar och nyser om vart annat!

En sjuk, nybadad "pojke"!

Vitaminer, echinagard och massor med rå vitlök har jag fått i mig, fast besluten om att opereras 15 september! Ja det är väl också en historia värd att berätta. Sköterskan från Löwenströmska sjukhuset ringde idag; Har du hört något, frågade hon? Nej svarade jag. Har ni? Nej, ditt landsting har inte skickat ner dina papper hit, nu ringer jag till dem sa hon med en “viss” irritation i rösten. Förresten sa hon, vi har flyttat fram din operation med en dag så du ska vara här på måndagen och operationen utförs tisdag 15 september, du är hemma på fredag avslutade hon samtalet. Vilken födelsedag!

Min älskade Majja som skänker mig sådan glädje!

Min dotter, Majja, går sista året på gymnasiet, estetiskt program. Hon är väldigt duktig på de estetiska ämnena och har höga betyg men nu verkar allt intresse för det tagit slut. Hon säger att hon inte hittar någon som helst kreativitet eller insperation för att göra bra ifrån sig. Jag tror att vi alla kan känna igen oss i hennes resonemang! Det är väl så det är med livet, det går i vågor lite som en berg och dalbana men med inte så branta nedgångar. Jo, visst finns de också men tack och lov inte så ofta. Ja, så nu ska hon inför detta sista år göra ett projektarbete som ska betygsättas, ett arbete som lite ska knyta an till hennes inriktning på programmet. Vad väljer hon då? Mammas artros, operation och rehablitering! Klart hon har ju varit med från början - 8 år sen men hur hon ska få till det med det kreativa blir spännande att se. Hon har pratat med sin handledare och det blev grönt ljus för uppdraget men hon skulle försöka vinkla det mot en bra grafisk presentation! Måste fråga läkaren och han kan ta några smaskiga kort från operationsbordet, själv är jag nog inte kapabel till det! Jag misstänker att all morfin som finns i min kropp påverkar mitt känsloliv! Så fort det är något som berör mig på något vis så gråter jag och det är fruktansvärt jobbigt. Idag är det den första september det vill säga fjorton dagar kvar tills jag åker iväg, jag ser fram emot att få åka samtidigt som det skrämmer mig lite. Hur man byter höftkula förstår jag men hur byter man en trasig ledpanna som innehåller sprickor? Idag ska jag fösöka bara vara glad!

Sol som strålar från en nästan klarblå himmel, kanske något enstaka moln for förbi! Så startade min morgon sen kom smärtan och känslan av hopplöshet då jag insåg att jag är starkt beroende av människorna runt mig. Hur då? Jag har fått ökat mängden morfin och det förstår nog alla att går man på morfin är man i ett ständigt rus vilket gör att jag inte varken kan eller vill köra bil. Jag klarar inte av att cykla längre för då ökar smärtan, jag kan inte gå längre sträckor då käns det som att jag skulle må bättre av att få benet borttaget. Jag orkar inte vara trevlig längre stunder utan måste gå och lägga mig ner, ibland ganska ofta känner jag mig totalt värdelös och förtjärnar inte att människor älskar mig.

Majja och Glenn rensar ogräs i jordgubbslandet, och Glenn håller självklart luren när Majja får ett samtal!

Vi har en underbar trädgård som jag älskar att sköta om, plantera och så, rensa och klippa gräs, rena terapiarbetet men som du förstår så har den här sommaren inte inbjudit till något arbete av den sorten och jag lider. Men så när jag känner mig som värst vad gör min älskade sambo, min underbara mamma och min älskade dotter med pojke? Jo, de sätter igång och rensar landen, klipper gräset, donar och grejar.

Min goa mamma klipper gräset!

Mamma och Leif turas om att köra gräsklipparen för det blir så tungt, ja inte kör de med bensinklipparen. Nej du, de klipper med “handjagaren” för att få en fin och grön matta.

Min älskade Majja i jordgubbslandet!

Majja och Glenn hjälps åt att rensa i jordgubbslandet och när Majja får telefon finns Glenn där och håller luren!

Min älskade Leif som hjälper alla!

Leif fixar med mammas bil, han hittar en oljeläcka i hennes bil och blir frustrerad över att det är ett fel han inte kan åtgärda själv. När min lilla, underbara sambo inte kan hjälpa nåogn blir han så ledsen, han blir nedstämt och olycklig. Tyvärr var jag inget bra stöd för honom idag, min gråt sitter i halsen och vill komma upp. Jag får svälja hårt för att inte börja gråta, jag kryper upp i sängen och somnar. När jag vaknar ett par timmar senare är de fortfarande ute och jobbar. Jag älskar dem, de vet inte hur värdefulla de är för mig, det har de alltid varit men jag har nog som de flesta tagit dem för givet. Jag har sådan tur som har alla fina människor runt omkring mig som hjälper mig och stöttar mig.

Min lilla sommar odling!

Jag sådde några tomatplantor och squash i hinkar i våras och de börjar bli fyllda med tomater och squash. Små glädjeämnen som höjer glädjen och därmed min livskvalité. I dag har jag lärt mig att aldrig ta något förgivet, jag är tacksam om någon kan skjutsa mig och handla eller som nu - när de hjälps åt att fixa trädgården för att jag själv inte kan. Ta aldrig någon eller något förgiver! Berätta för dina nära och kära hur mycket du uppskattar dem och älskar dem. Gör det innan det är för sent.

Tiden före mitt morfinplåster!

Nu har jag kommit igång med mitt arbete och det känns bra men tyvärr håller min höft på att ta slut fortare än vad jag trott skulle hända. Mitt morfinplåster hjälper inte mot smärtan, cykla är snart uteslutet samt lunchpromenaden! Jag kämpar mot att sätta mig ner och verkligen tycka synd om mig själv. Tänk så enkelt! Att bara bry mig om mig själv och tycka mest synd om mig i hela världen, så fort det blir diskussioner så är det mig alla måste fokusera på!
Tyvärr är det inte ofta jag säger att jag har ont, vill inte klaga. Det blir inte bättre av det! Men ingen riktigt förstår när man inte gnäller eller går med kryckor. Mina kollegor sa just det att hur kan du gå på morfin som inte verkar ha så ont eller så säger du inget! Nej, det blir inget bättre av att ständigt gnälla, dessutom tror jag min hjärna blir programerad på negativa tankar vilket ökar hormonprocessen hos adrenalinet. Hormoner som bildas vid stress, som gör oss att må dåligt och till slut, enkelt förklarat, gör oss sjuk. Jag försöker att tänka positivt och se på allt det fina och positiva jag har runt mig.

Kärlek och glädje - mina barn!

Mannen i mitt liv som jag älskar och värderar högt!

Jag kan i varje fall arbeta 75%! Jag varken kan eller vill släppa taget, visst kan jag tycka synd om mig ibland när jag märker att jag ökat i vikt för att jag inte har förmågan att röra mig eller när jag inte kan stanna på festen för att höften värker så jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag vill vara jag igen och det blir jag snart. Jag kan bara tacka min underbara sambo, mina barn, mamma och alla de som finns där för mig, de ger mig ett tillskott av glädje och humor, vilket ökar min endorfin produktion och därmed mitt välbefinnande.

Paketpris - man plus hem och barn! Idag är det många familjer som har ett paketpris! Jag fick det när jag träffade min sambo, även om vi båda har vuxna barn så finns det andra människor att ta hänsyn till när man planerar en framtid tillsammans. Som barn eller ungdom måste det vara svårt när det kommer in en ny vuxen i deras liv.

Majja och Leif fungerar bra tillsammans, tack och lov!

Förväntar sig föräldern att barnen ska acceptera och älska den nya familjemedlemmen eller finns det tolerans att så inte är fallet. Efter något år kanske ungdomarna accepterar att det finns en annan vuxen än mamma eller pappa vid sidan av sin förälder och det funkar bra men är den andra föräldern inte glad åt det hela kan det skapa problem. Kanske pratar man illa om pappas/mammas nya hemma vid köksbordet då barnet/ungdomen är med, alla sådana diskussioner tas in av barnet och lojal som barn är så blir det spänningar när man träffas!

Alexander med flickvän Linda på besök!

Jag har haft tur! Leif har två vuxna pojkar som jag under dessa två år kommit nära, de kommer hit precis som mina egna barn och vi skrattar gott tillsammans när vi träffas. Kanske kommer det i framtiden att finnas problem men vad vet jag idag?

Första skörden av jordgubbar från egna landet!

Idag plockade jag de första jordgubbarna ur mitt land samtidigt plockade jag av mina smultron. Jag blir överraskad av storleken på bären.